Tors 15/4 -Gårdagen-

Det blev verkligen en heldag igår, vi gick hemifrån vid halv nio och kom inte hem förrän tjugo över åtta på kvällen. Trötta som bara den, men så kan det gå. En bra dag hade vi. Jag hittade en frisörtid, snacka om skönt att få klippt och färgat håret för första gången på ett år! Köpte lite smågrejer också. Skorna som jag kikat ut till Amanda var dock slutsålda, suck. Hade kollat in ett par på H&M för 79:-, vilket jag tyckte var lagom pris. När jag var i stan senast fanns de, men då tänkte jag att jag ändå skulle beställa från H&M så då kunde jag ta de då. Dock var de slutsålda på hemsidan och nu var de slut i butik. Det är inte så lätt att hitta så små skor heller, hittade ett par jättefina på Din Sko, men de kostade 199:- vilket jag tycker är för dyrt, det är ju inte ens säkert att de passar hela sommaren.
Amanda tyckte att det var jättekul att åka buss, hon har bara gjort det en gång förut och då sov hon. Hon tittade ut genom fönstret och pratade så hela bussen hörde. Framför oss satt några högstadietjejer och varje gång de skrattade så gapskrattade Amanda också. Hon har verkligen börjat skratta jättehögt med munnen helt öppen som om hon var hos tandläkaren. Hon är så rolig!
När Magnus kom in till stan var vi och åt middag på Max. Siri hängde också med och sen åkte vi och handlade mat. Det var verkligen en fullproppad bil vi for hem i.

Idag ska vi gå på en promenad in till Krokom för att hämta en paket från La Redoute som innehåller lite kläder till mig, kläder till Amanda, ett par skor till mig och ett lakan. De säljer bra lakan där som är större än vanliga svenska så man slipper att de åker loss från bäddmadrassen.
Sen skulle nog min lillebror komma och hälsa på när han slutat skolan. Roligt!

Amanda är ju bara för go, hon kröp runt på golvet och lekte, så tyckte jag att hon blev lite tyst. Då har hon dragit ut en kudde på golvet och lagt sig ner och somnat. Åh, vad jag älskar min lilla tjej! Och på tal om det, vilket separationsångest jag hade hos frisören igår. Amanda var ju med Siri och farmor då. Jag grinade nästan när jag fick träffa henne igen, efter knappt två (!) timmar. Hahaha! Jag är löjlig, jag vet...

/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0