Lördag 3 oktober

Oj, vad hon lär sig grejer hela tiden nu lilltösen. Hon försöker att greppa saker hela tiden, ibland lyckas det ibland inte (bildbevis kommer nedan), över lag märker jag att hon tar mer på saker, tex om hon tittar på något (mig tex) så sträcker hon dit handen och känner på det. Alla vi träffar säger att hon är otroligt stark i kroppen och "med" i vad som händer, vuxen för sin ålder liksom. Vi har ju inte så mycket att jämföra med, men vi får väl tro att det är så då. Igår var mamma och hälsade på, Amanda låg på mage på golvet och spejade, då sa mamma att snart så kommer hon att kunna snurra runt. Och idag så har hon vänt sig flera gånger! Det märks att mamma har lite erfarenhet av det här med barn. :)
Jag blir så himla stolt när hon gör något nytt, blir tårögd och fjantig, haha!
Igår kväll fick hon ett så fantastiskt skrattanfall så både jag och Magnus blev rörda till tårar. Jag kan knappt förstå hur underbar en sån liten varelse kan vara. Det är som när man är helt nykär, man vill bara berätta för alla man möter hur underbar hon är och hur mycket man tycker om henne.

Vi har besök från Stockholm i helgen, familjen Nyström, superkul! Vi har varit på stan, visat upp vårt hus, men viktigast av allt, vi har letat Storsjöodjuret. Försökt locka det med kanelgifflar och allt. Det närmsta vi kom var att vi hittade spår, bajs och matrester på Rödön. Spännande! :D Måste bara nämna en gång till, barn är ju helt underbara, vilken glädje de ger! Mycker roligt har vi ihop med den här söta familjen, synd att vi bor så långt ifrån varandra!

Såg bilder från UnderbaraBarn-mässan som var i Stockholm i helgen, åh vad det såg kul ut! Kanske man får ta en sväng dit nästa år? Det är nog faktiskt något som jag skulle göra ofta om jag bodde i huvudstaden, gå på en massa roliga mässor.

Var det något mer jag tänkte berätta? Hmm...kommer inte på något...lägger upp några bilder i stället.

 Vift, vift! Sekunden efter jag tog kortet flög skallran iväg. :)

 Så här håller de (Magnus rättare sagt) på och leker varenda dag, vilket ibland ger mig en halv hjärtattack!

Nu vaknade stumpen till, bäst jag går dit och ger lite mat så hon somnar om.

Nattinatt!

/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0